Hem

2010 kunde ju ha börjat bättre. Igårkväll kl 21 blev det akuten i full fart för lille Anton som vanligt jämt ska springa fortare än vad han klarar av. Denna gång snubblade han över en tröskel samtidigt som han höll en liten porslinsängel i handen. Hela ängelns vinge gjorde ett djupt hack på Antons ögonbryn så blodet sprutade. Riktigt otäckt för man känner ju sig så maktlös. Väl nere på akuten bestämdes det direkt att han skulle behöva sys för det blir finast så. Eftersom Anton är en liten kille skulle man vara tvungen att söva honom och därför skulle han vara fastande i minst 6 timmar.

Operationen som de så fint kallade det blev av imorse kvart i sju. Fick vara med och söva ner honom och det var oerhört jobbigt att se när narkosen började verka. Min lilla bebis! Fick snällt lämna ifrån mig honom på operationsbordet för några fjuttiga stygn. Gick ner och väntade på uppvaket som han kom till efter bara 20 minuter ungefär. Otäckt att söva ner små barn även om det går bra.

Han skötte sig fint under hela morgonen och fick massor med beröm av alla, speciellt för sitt fina hår. En sa att han var världens bästa Anton:-) gulligt med fina kommentarer!

Men nu är han tillbaka på banan igen. Troligtvis rätt ovetande om allt som hänt. Fast han går bra många gånger fram till spegeln för att titta på tejpen i pannan lite smått fundersam.

Det kunde gått värre- ängeln var en riktig ängel som sköterskan sa och menade på att han kunde ha fått den rakt in i ögat. Tur i oturen.